Det är högst osannolikt att EU kommer att nå sitt mål om en andel på 20 % av världsmarknaden för mikrochipp senast 2030, enligt en ny rapport från Europeiska revisionsrätten. EU:s halvledarakt från 2022 har gett ny drivkraft åt den europeiska sektorn för mikrochipp, men de investeringar som genereras kommer sannolikt inte att stärka EU:s ställning i någon större utsträckning.
Mikrochipp spelar en avgörande roll i dagens samhälle, och den globala bristen på mikrochipp under covid-19-pandemin visade tydligt hur viktiga de är för ekonomin. I EU:s strategi för det digitala decenniet fastställdes målet att EU skulle uppnå en andel på 20 % av det globala produktionsvärdet för avancerade och hållbara mikrochipp senast 2030. Europeiska kommissionen har gjort rimliga framsteg i genomförandet av sin strategi, men revisorerna konstaterar att skillnaden är stor mellan ambition och verklighet.
”EU behöver snarast stämma av hur strategin för mikrochippsektorn har fungerat i praktiken”, säger Annemie Turtelboom, den ledamot av revisionsrätten som ansvarar för revisionen. ”Utvecklingen går snabbt framåt på detta område där den geopolitiska konkurrensen är stenhård, och vi arbetar inte alls i den takt som krävs om vi ska leva upp till våra ambitioner. Målet på 20 % var ambitiöst – men för att uppnå det skulle vi behöva fyrdubbla vår produktionskapacitet fram till 2030, och det kommer vi inte ens i närheten av med nuvarande tempo. Europa måste kunna konkurrera – och kommissionen behöver ompröva sin långsiktiga strategi för att anpassa den till hur marknaden faktiskt ser ut.”
Kommissionen ansvarar bara för 5 % (4,5 miljarder euro) av den uppskattade finansieringen på 86 miljarder euro fram till 2030 enligt halvledarakten. Resten förväntas komma från medlemsstaterna och industrin. Som jämförelse har de största globala tillverkarna budgeterat 405 miljarder euro i investeringar bara under en treårsperiod, från 2020 till 2023, vilket totalt överskuggar halvledaraktens ekonomiska slagkraft.
Men som revisorerna påpekar har kommissionen inget mandat att samordna de nationella investeringarna på EU-nivå och anpassa dem till halvledaraktens mål. Dessutom är halvledarakten otydlig i fråga om mål och övervakning, och det är svårt att veta om den tar tillräcklig hänsyn till industrins nuvarande efterfrågan på vanliga mikrochipp.
Flera andra viktiga faktorer påverkar EU:s konkurrenskraft på området och möjligheterna till ett framgångsrikt genomförande av halvledarakten. Det handlar bland annat om beroendet av import av råvaror, höga energikostnader, miljöproblem, geopolitiska spänningar och exportkontroller samt brist på kvalificerad arbetskraft. Vidare består EU:s mikrochippindustri av ett fåtal stora företag som är inriktade på projekt med högt värde, vilket innebär en koncentration av finansieringen. Om ett enda projekt överges, försenas eller misslyckas kan det därför få betydande konsekvenser för hela sektorn.
Sammantaget bedömer revisorerna att det är högst osannolikt att halvledarakten kommer att leda till en betydande ökning av EU:s andel av marknaden för mikrochipp eller att målet om 20 % av den globala produktionen kommer att nås. I själva verket förutspås i kommissionens egen prognos från juli 2024 att EU:s totala andel av den globala värdekedjan på denna snabbt växande marknad, trots att tillverkningskapaciteten förväntas öka betydligt, bara skulle öka från 9,8 % 2022 till 11,7 % 2030.
Som en del av EU:s industripolitik infördes halvledarakten i februari 2022 mot bakgrund av störningarna i den globala leveranskedjan till följd av covid-19-pandemin. Syftet med halvledarakten var att hantera bristen på mikrochipp och stärka EU:s tekniska ledarskap. Förordningen om halvledare trädde i kraft i september 2023.
Halvledarakten föregicks av en strategi från 2013 som syftade till att stärka sektorerna för mikro- och nanoelektronik. Även om EU:s produktionskapacitet inom mikrochipp ökat avsevärt från 2013 och framåt har man inte lyckats hålla jämna steg med den globala tillväxten, och därför har EU:s andel av den globala marknaden minskat.
Halvledarakten kom till i ett brådskande läge, delvis som en reaktion på bristsituationen efter covid-19-pandemin. Därmed följdes inte standardförfarandena för utarbetande av lagstiftning fullt ut. Till exempel gjordes ingen utvärdering av tidigare strategier eller någon konsekvensbedömning av förslaget.
Europeiska kommissionens första deltidsutvärdering och översyn av halvledarakten ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet senast i september 2026.