EU:s återhämtningsfond efter pandemin, faciliteten för återhämtning och resiliens, var avsedd att fungera som en stark drivkraft för EU:s digitala omställning, men den möjligheten utnyttjades inte fullt ut enligt en ny rapport från Europeiska revisionsrätten. Återhämtningsfonden är det största finansieringsinstrumentet för EU:s digitalisering med en tilldelning på nästan 150 miljarder euro, vilket motsvarar omkring två tredjedelar av EU:s totala budget för digitala åtgärder på 235 miljarder euro för 2021–2027. Revisorerna noterar dock att finansieringen på detta område inte alltid användes på bästa sätt, eftersom EU:s medlemsländer inte var skyldiga att prioritera åtgärder som tillgodosåg deras viktigaste digitala behov.

Eftersom det är ett centralt mål för faciliteten att bidra till den digitala omställningen, vid sidan av den gröna omställningen, måste medlemsländerna avsätta minst 20 % av sina återhämtnings- och resiliensplaners totala budget till digitala reformer och investeringar.

Revisorerna kritiserar en begreppsmässig tvetydighet i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens som hindrar en riktad användning av medlen i medlemsländerna. I förordningen anges ”den digitala omställningen” som ett centralt mål, och olika områden för digitala insatser specificeras, men det finns ingen tydlig definition av begreppet. Därmed kunde de nationella regeringarna föreslå ett brett spektrum av åtgärder i sina återhämtningsplaner så länge de själva ansåg att åtgärderna uppfyllde detta krav. Men alla investeringar i digitala åtgärder bidrar inte automatiskt till meningsfulla framsteg i den digitala omställningen.

”Alla medlemsländer uppnådde eller till och med översteg tröskelvärdet att 20 % av pengarna från faciliteten skulle gå till digitala åtgärder, men processen saknade strategiskt fokus”, säger Ildikó Gáll-Pelcz, den ledamot av revisionsrätten som ansvarar för revisionen. ”Medlemsländerna var inte skyldiga att prioritera sina viktigaste digitala behov. Vissa länder använde därför finansieringen till förbättringar på områden där de redan presterade bra, i stället för att ta itu med sina svagaste punkter. Vi ser detta som en missad möjlighet, eftersom man inte utnyttjar facilitetens fulla potential att driva på den digitala omställningen.

Revisorerna noterade också att förseningar i genomförandet är vanligare än vad kommissionen rapporterat. I början av 2024 rapporterade medlemsländerna att de hade slutfört 31 % av de digitala delmålen och målen, vilket är sex procentenheter lägre än enligt den preliminära tidsplanen. En detaljerad bedömning som gjordes i fem EU-länder visade att nästan hälften av delmålen och målen var försenade. I oktober 2024 låg 31 av 67 granskade delmål och mål efter tidsplanen, eftersom vissa av dem hade ändrats, senarelagts eller ersatts med nya.

Möjligheten att genomföra långsiktiga projekt som omfattar flera länder utnyttjades heller inte mer än marginellt. Sådana gränsöverskridande projekt skulle kunna spela en avgörande roll för att främja EU:s utveckling av digital teknik och kapacitet. Revisorerna fann dock att av medlemsländernas mer än 1 000 digitala åtgärder var det bara 60 som omfattade flera länder, och beloppet för dessa uppgick till cirka 5 miljarder euro (eller 3,3 % av facilitetens finansiering av digitala åtgärder). Att så lite fokus lagts på initiativ som omfattar flera länder visar på en tydlig motsättning mellan facilitetens korta genomförandeperiod och de långsiktiga perspektiv som i allmänhet krävs för sådana komplexa projekt.

Till sist är facilitetens prestationsram inte väl lämpad för bedömning av EU-finansieringens resultat och effekter när det gäller att lyckas med den digitala omställningen. De indikatorer som användes för att följa framstegen mot detta mål var alltför brett formulerade, främst inriktade på output och inte anpassade till indikatorerna i EU:s befintliga digitala strategi. Dessutom använde medlemsländerna inte rätt gemensamma indikatorer – eller använde inkonsekventa och inkorrekta uppgifter – vid rapporteringen om cirka 60 % av de granskade investeringsåtgärderna. Detta begränsar avsevärt möjligheterna att korrekt mäta hur reformer och investeringar med finansiering från faciliteten bidragit till den digitala omställningen. Därmed riskerar facilitetens potential att fungera som en drivkraft för EU:s digitala omställning att inte förverkligas fullt ut.

Bakgrundsinformation

I februari 2021 inrättade EU faciliteten för återhämtning och resiliens med en ursprunglig budget på upp till 724 miljarder euro. Syftet var att mildra covid-19-pandemins ekonomiska konsekvenser och göra medlemsländernas ekonomier mer hållbara, resilienta och bättre förberedda på utmaningarna och möjligheterna med den gröna och den digitala omställningen. Vid utgången av 2024 hade Europeiska kommissionen gjort åtaganden för 650 miljarder euro (359 miljarder euro i bidrag och 291 miljarder euro i lån).

Revisionen omfattar perioden februari 2021–mars 2024, med några ytterligare analyser som sträcker sig fram till slutet av 2024, vilket gör att vi har kunnat bedöma både utformningen och – i tillämpliga fall – genomförandet av digitala satsningar i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

Vid revisionen undersökte vi om alla medlemsländer hade uppfyllt kravet att anslå 20 % av pengarna från faciliteten till digitala åtgärder. Vi gjorde också besök i fem medlemsländer (Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg och Rumänien) och granskade 27 digitala åtgärder som valdes ut från deras nationella planer. Åtgärderna valdes ut med tanke på relevans för den digitala omställningen, omfattning, täckning av olika digitala politikområden samt genomförandestatus.