Svartlistning används inte på ett ändamålsenligt sätt för att förhindra att EU-medel betalas ut till privatpersoner, företag eller offentliga organisationer som är inblandade i olaglig verksamhet, såsom bedrägeri och korruption, enligt en ny rapport från Europeiska revisionsrätten. Europeiska kommissionen har svartlistat mycket få namn, vilket beror på brister i arrangemangen för att identifiera dem som borde uteslutas från att ansöka om EU-medel. Dessutom är inte medlemsstaterna skyldiga att inrätta egna system för svartlistning, trots att de genomför större delen av EU:s utgifter, och de har olika tillvägagångssätt när det gäller att skydda EU:s ekonomiska intressen. Detta lapptäcke av uteslutningsarrangemang gör svartlistning mindre ändamålsenligt totalt sett och resulterar i att skyddet av EU:s budget varierar mellan medlemsstaterna.

Svartlistning – eller uteslutning – är ett viktigt verktyg som regeringar och internationella organisationer använder för att skydda sina finanser. Sedan 2016 driver Europeiska kommissionen ett system för tidig upptäckt och uteslutning (Edes). Detta är det enda uteslutningssystemet på EU-nivå och syftar till att varna dem som är ansvariga för att godkänna utgifter som förvaltas direkt av kommissionen eller genom partner för motparter som utgör en risk. Edes omfattar inte områden som jordbruk och sammanhållning, som står för den största delen av EU:s utgifter och där förvaltningen delas av kommissionen och medlemsstaterna.

”Svartlistning kan hjälpa till att säkerställa att EU-medel inte hamnar i fel händer, men det används inte ändamålsenligt. Det finns ett lapptäcke av olika tillvägagångssätt för uteslutning på EU- och medlemsstatsnivå,” säger Helga Berger, den ledamot av revisionsrätten som ansvarar för rapporten. ”Å andra sidan finns eller används inte relevanta uppgifter för att sammanställa EU:s svarta lista, vilket undergräver listans nytta och avskräckande effekt. Ett system är inte bättre än de uppgifter som matas in i det,” tillägger hon.