För att överbrygga de bestående skillnaderna mellan EU-länderna när det gäller forskning och innovation (FoI), och frigöra spetskompetens i länder som släpar efter, tillämpar Europeiska kommissionen särskilda åtgärder ”för breddat deltagande” för att ge vissa länder bättre tillgång till viktig EU-finansiering. I en rapport som offentliggörs i dag konstaterar dock Europeiska revisionsrätten att om en verklig förändring ska ske måste de nationella regeringarna prioritera forskning och innovation genom ökade investeringar och reformer. Breddningsåtgärderna kan fungera som en katalysator för framsteg i de berörda länderna, men i sig räcker de inte till för att åstadkomma de förändringar som krävs i ländernas FoI-ekosystem.

Deltagandet i EU:s fleråriga forsknings- och innovationsprogram bygger på spetskompetens, vilket innebär att endast de bästa förslagen väljs ut. Därför har forskare och innovatörer från lågpresterande länder – med mindre utvecklade FoI-ekosystem – svårt att konkurrera med kollegor från mer framstående länder och lyckas mindre ofta få del av programmen, vilket i sin tur gör det svårare för länderna i fråga att komma till rätta med sina brister inom FoI. EU försökte bryta den onda cirkeln genom att införa åtgärder för att bredda deltagandet i finansieringsprogrammet Horisont 2020 för perioden 2014–2020. Åtgärderna var inriktade på de 13 länder som har anslutit sig till EU sedan 2004 samt Luxemburg och Portugal.

”För att ta vara på EU:s potential och minska klyftan mellan ledande och svagare innovationsländer bör forskare från hela EU kunna ta del av finansieringsprogrammen”, säger Ivana Maletić, revisionsrättens ledamot med ansvar för rapporten. ”Kommissionen hjälper underpresterande länder att komma ikapp, men stödet är inget mirakelpiller och kan bara fungera som en katalysator. För att bryta den onda cirkeln måste medlemsstaterna ta sitt fulla ansvar.”