EU:s lag om kakor
Enligt EU-direktiv 2009/136/EG informeras härmed webbplatsens besökare om att en kaka aktiveras när de går in i systemet. Om du inte accepterar kakor gå inte in på webbplatsen. Den aktuella kakan lagrar det språk som du har valt men sparar inga personuppgifter. Kakan tas bort efter ett år.

Om

Samarbetet mellan de högre revisionsorganen inom Europeiska unionen och Europeiska revisionsrätten sker främst inom ramen för den struktur som kontaktkommittén bildar. Denna struktur utgörs av själva kontaktkommittén som består av ordförandena för de högre revisionsorganen i EU och revisionsrättens ordförande, kontaktpersonerna som bildar ett aktivt nätverk av yrkeskontakter i hela Europa och arbetsgrupper, nätverk och specialgrupper för särskilda granskningsfrågor.

 

Bakgrund

Det första sammanträdet för ordförandena för de högre revisionsorganen i EU (dåvarande EEG) hölls 1960.
 
Sedan dess har ordförandena för de högre revisionsorganen arbetat tillsammans i kontaktkommittén som fungerar som ett forum där frågor av gemensamt intresse diskuteras. När egna medel infördes för att finansiera EU-budgeten i slutet av 1960-talet och Europaparlamentets roll i budgetfrågor senare utökades blev det alltmer uppenbart att EU behövde ett oberoende externt revisionsorgan. Kontaktkommittén hade faktiskt en avgörande roll när Europeiska revisionsrätten skulle grundas och dess befogenheter fastställas i Brysselfördraget 1975. Det arbetet ledde till att Europeiska revisionsrätten inrättades 1977. År 1978 bjöd kontaktkommittén in Europeiska revisionsrätten som därmed blev kommitténs tionde medlem.
 
Den europeiska integrationen har utvecklats sedan Romfördraget, och det har även kontaktkommitténs roll. Under årens lopp har samarbetet mellan EU-medlemsstaternas högre revisionsorgan och revisionsrätten blivit mer organiserat och institutionaliserat. Detta speglas även i EU-fördragen där hänvisningen till detta samarbete gradvis har blivit mer uttryckligt.
 
I EG-fördragets ursprungliga form fastställs att revisionsrätten ska genomföra sina granskningar "i samarbete" med medlemsstaternas nationella revisionsorgan*. I Amsterdamfördraget lades senare till att "revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall arbeta i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende". I förklaring 18 som fogats till Nicefördragets slutakt uppmanades revisionsrätten att inrätta en kontaktkommitté med medlemsstaternas högre revisionsorgan (som ju redan fanns)**.
 
Samarbetet mellan de högre revisionsorganen i EU-medlemsstaterna och revisionsrätten är dock inte enbart ett rättsligt krav utan också en praktisk nödvändighet på grund av att gemenskapen och de nationella förvaltningarna har knutits allt närmare till varandra. Eftersom förvaltningen av EU:s budget på ett omfattande sätt har decentraliserats till de nationella myndigheterna i medlemsstaterna och mottagarländerna, har tyngdpunkten i granskningen av EU-medel förskjutits i riktning mot dessa länder. Som en följd av detta fastställde fördraget en rättslig grund för samarbetet mellan Europeiska revisionsrätten och högre nationella revisionsorgan eller andra behöriga nationella revisionsorgan. I praktiken ger de högre nationella revisionsorganen revisionsrättens revisorer lokalt praktiskt och logistiskt stöd och också särskild kunskap om det granskade området.

Samarbete med högre revisionsorgan i kandidatländer och potentiella kandidatländer

Kontaktkommittén arbetar för att främja och underlätta samarbete mellan högre revisionsorgan i kandidatländer och potentiella kandidatländer och i EU-medlemsstaterna genom flera olika initiativ, varav merparten äger rum inom ramen för Nätverket för högre revisionsorgan i kandidatländer och potentiella kandidatländer och revisionsrätten. Utöver att ordförandena för dessa högre revisionsorgan deltar som observatörer vid kontaktkommitténs möten främjas småskaligt, praktiskt och konkret samarbete i den gemensamma arbetsgruppen för granskningsverksamhet (JWGAA) som efterträder kontaktkommitténs tidigare arbetsgrupp för kandidatländer.

Samarbete med internationella organisationer

Företrädare för Eurosai, den europeiska paraplyorganisationen för högre revisionsorgan, och Intosai, den internationella motsvarigheten, deltar i kontaktkommitténs möten och ombeds rapportera om sina utvecklings- och framtidsplaner. Andra exempel på samarbete med Eurosai är gemensamma utbildningstillfällen och att medlemmar i Eurosai deltar i multilateral verksamhet som inleddes inom kontaktkommittén. Vidare deltar de enskilda högre revisionsorganen i kontaktkommittén också i verksamhet som anordnas av Eurosai.
 

* Artikel 188c.3 i EG-fördraget fastställde att "i medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga myndigheter". Detta blev artikel 248.3 i det efterföljande Amsterdamfördraget.

** I förklaring 18 fastställdes följande: "Konferensen uppmanar revisionsrätten och de nationella revisionsorganen att förbättra ramen och villkoren för sitt samarbete samtidigt som de behåller sin självständighet. För detta ändamål kan revisionsrättens ordförande inrätta en kontaktkommitté med de nationella revisionsorganens ordförande".

Denna webbplats sköts av Europeiska revisionsrätten