Europeiska revisionsrätten har varit EU:s externa revisor sedan den inledde sin verksamhet i oktober 1977. Revisionsrätten har sitt säte i Luxemburg. Revisionsrättens mål har alltid varit att förbättra förvaltningen av unionens finanser och bidra till offentlig redovisningsskyldighet när det gäller uppbörd och användning av EU:s budgetmedel genom bestyrkanden och råd.
Behov av en extern kontroll av EU:s finanser
Europeiska revisionsrätten kom till vid en tid då Europeiska gemenskapen (föregångare till EU) försökte bli mer demokratiskt ansvarig inför sina medborgare. Två centrala händelser var att Europaparlamentets befogenheter på budgetkontrollområdet utökades och att Europeiska gemenskapens budget helt och hållet finansierades med egna medel. Gemenskapen blev medveten om att den också behövde en fullständigt oberoende extern revisor som skulle hjälpa parlamentet och rådet att garantera en demokratisk kontroll av finanserna. Sedan gemenskapen grundades 1958 hade denna uppgift utförts av en liten revisionskommitté som, vilket blev allt mer uppenbart, inte hade de befogenheter eller resurser som krävdes för att garantera en lämplig revision av den snabbt ökande budgeten.
Revisionsrätten blir EU:s ”ekonomiska samvete”
Den främsta drivkraften bakom inrättandet av Europeiska revisionsrätten var Heinrich Aigner, ordförande för Europaparlamentets budgetkontrollutskott, som sedan 1973 starkt hade argumenterat för ett externt revisionsorgan på gemenskapsnivå. Revisionsrätten inrättades genom Brysselfördraget av den 22 juli 1975 och började arbeta i oktober 1977 med huvudkontor i Luxemburg. Hans Kutscher, ordförande för Europeiska gemenskapernas domstol, hälsade revisionsrätten välkommen som gemenskapens ekonomiska samvete.
Revisionsrätten blir en EU-institution
Revisionsrätten blev en fullvärdig EU-institution den 1 november 1993 då Maastrichtfördraget trädde i kraft. Att den fick samma status som kommissionen, rådet och parlamentet stärkte dess oberoende och auktoritet. Med Maastrichtfördraget infördes också vad som sedan dess kommit att kallas revisionsrättens utmärkande produkt, nämligen den årliga revisionsförklaringen om tillförlitligheten i EU:s räkenskaper och om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.
Revisionsrätten utökar sitt revisionsmandat
Revisionsrättens roll stärktes ytterligare 1999 då Amsterdamfördraget trädde i kraft och revisionsrättens oberoende befästes och dess granskningsbefogenheter utökades till fler politikområden. I fördraget betonades revisionsrättens roll i bedrägeribekämpningen och revisionsrätten fick möjlighet att vända sig till domstolen för att skydda sina rättigheter från intrång från övriga EU-institutioner.
Revisionsrätten inleder ett närmare samarbete med medlemsstaterna
I Nicefördraget 2003 bekräftades principen att revisionsrätten ska bestå av en ledamot från varje medlemsstat och där underströks även betydelsen av att institutionen samarbetar med nationella revisionsorgan.
I Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, bekräftades återigen revisionsrättens mandat och ställning som EU-institution. Med fördraget infördes förändringar av hur EU-medel ska förvaltas och granskas i form av stärkta budgetbefogenheter för Europaparlamentet och betoning av medlemsstaternas ansvar för att genomföra budgeten, vilket också är av intresse för revisionsrätten.
Revisionsrätten utvecklas för att kunna möta ett växande EU:s behov
Revisionsrättens organisation har utvecklats allteftersom EU har vuxit. Från nio ledamöter och 120 anställda 1977 har den nu 27 ledamöter – i fem avdelningar – och nära 900 anställda, revisorer och administrativ personal, från alla medlemsstater. I sin egenskap av revisionsorgan av samma format som de högre nationella revisionsorgan som verkar i medlemsstaterna och utanför EU:s gränser vill revisionsrätten gå i spetsen för utvecklingen av revision inom den offentliga sektorn och samarbeta med nationella revisionsorgan för att ta fram revisionsstandarder och god praxis.
Revisionsrätten idag
Revisionsrätten inrättades 1977 och har sedan dess försökt bidra till att förbättra EU:s ekonomiska förvaltning genom att producera rapporter av hög kvalitet som speglar EU:s utveckling och intressenternas nya behov. Under denna tid har EU välkomnat nya medlemsstater, fått nya befogenheter och inrättat nya organ på europeisk nivå, och allt detta återspeglas i revisionsrättens arbete och produkter.
Länkar