Den gemensamma resolutionsmekanismen är EU:s system för att under ordnade former avveckla fallerande banker inom bankunionen i syfte att undvika dyra räddningspaket. Sedan den inrättades 2015 har den gemensamma resolutionsmekanismen förbättrats när det gäller att förbereda bankresolutioner, enligt en ny rapport från Europeiska revisionsrätten. Men EU-revisorerna konstaterar att mer behöver göras inom vissa avgörande områden. Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) bör ta fram relevanta riktlinjer för alla delar av utformningen av resolutionsåtgärder och ta itu med brister avseende kvaliteten, tidsaspekten och samstämmigheten i sin egen resolutionsplanering. Andra viktiga frågor, såsom finansiering vid resolution och harmonisering av nationella insolvensförfaranden för banker, behöver åtgärdas av lagstiftarna.

Den rättsliga ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen innehåller verktyg för att avveckla banker så snart resolutionsmyndigheten – det vill säga SRB om det rör sig om betydande eller gränsöverskridande banker, och de nationella resolutionsmyndigheterna om det rör sig om mindre betydande banker inom deras respektive jurisdiktioner – har beslutat att en fallerande bank inte kan genomgå normala insolvensförfaranden enligt nationell lagstiftning. För att förbereda sig för detta måste myndigheterna utarbeta förslag till resolutionsplaner för varje bank och som regel uppdatera dessa varje år.

”Den gemensamma resolutionsmekanismen har förbättrats under de senaste åren, men mer behöver göras för att man ska kunna planera en lämplig avveckling av fallerande banker under ordnade former”, sade Rimantas Šadžius, den ledamot av revisionsrätten som ansvarar för rapporten. ”Vi konstaterade att riktlinjerna ännu inte var inriktade på alla relevanta områden och att de uppvisade brister. Resolutionsplanerna hade förbättrats kvalitetsmässigt men de uppfyllde inte alltid kraven. Dessutom har SRB inte identifierat och hanterat hinder för bankers resolution på ett lämpligt sätt. Genom att åtgärda dessa brister skulle man kunna säkerställa att skattebetalarna slipper stå för notan ännu en gång.”