De närmaste åren kommer att vara avgörande för genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, EU:s flaggskeppsinitiativ för att finansiera återhämtningen efter pandemin, och berörda parter har redan visat stort intresse för den nya finansieringsmekanismen. Europeiska revisionsrätten förbereder sig för att lägga fram ett antal rapporter i frågan. I dag offentliggör revisorerna en jämförande analys av faciliteten för återhämtning och resiliens och EU:s sammanhållningspolitik som ska ge underlag för preliminära slutsatser inför utarbetandet av EU:s långtidsbudget efter 2027. I översikten undersöks likheter och skillnader mellan de båda instrumenten när det gäller styrning och förvaltning, programplanering av utgifter, villkor för utbetalning, övervakning samt kostnader för genomförande, kontroll och revision.

I korthet innebär de 724 miljarder euro i EU-finansiering som ställs till förfogande genom faciliteten för återhämtning och resiliens att EU-länderna under perioden 2021–2027 kan lägga betydligt mer EU-medel än tidigare på ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Det kommer också att öka andelen EU-finansierade offentliga investeringar i hela EU. Faciliteten för återhämtning och resiliens löper parallellt med de sammanhållningspolitiska fonderna, och EU-länderna kan välja att finansiera investeringar genom det ena eller andra av instrumenten. Det är därför mycket viktigt att samordna genomförandet, eftersom länderna måste se till att de två instrumenten kompletterar snarare än överlappar varandra. Eftersom de två instrumenten har olika syften skiljer de sig åt i fråga om övergripande ramar, styrning och förvaltning. Det innebär att EU:s organ och nationella myndigheter har olika ansvarsområden för de respektive instrumenten. Båda instrumenten tillhandahåller finansiering genom bidrag, men inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kan medel också tillhandahållas i form av återbetalningspliktiga lån. Vid tilldelningen av sammanhållningsstöd till länderna tas hänsyn till regionala skillnader, vilket inte är fallet vid fördelningen av finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens. Instrumenten skiljer sig också avsevärt åt i fråga om godkännande- och bedömningsförfaranden. Utbetalningen av sammanhållningsstöd baseras på faktiska kostnader, medan utbetalningen från faciliteten för återhämtning och resiliens sker på villkor att delmål och mål har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt, vilket också ligger till grund för kontroll och revision. För faciliteten för återhämtning och resiliens förlitar sig kommissionen därför mer på de nationella systemen för att se till att EU:s ekonomiska intressen skyddas på lämpligt sätt.