Varje år antar Europaparlamentet och rådet en årsbudget för EU inom ramen för den långtidsbudget som man enats om för en sjuårsperiod (den fleråriga budgetramen). Den nuvarande fleråriga budgetramen, som omfattar perioden 2021–2027, uppgår till över 1 200 miljarder euro, vilket motsvarar mindre än 2 % av EU-ländernas sammanlagda offentliga utgifter.
Vid sidan av EU:s vanliga långtidsbudget görs utbetalningar från faciliteten för återhämtning och resiliens, som är ett tillfälligt instrument (NextGenerationEU) som EU inrättade för att bidra till återhämtningen och reformerna efter covid-19-pandemin. Medlemsländerna kommer att ha fått nästan 600 miljarder euro i ekonomiskt stöd under perioden 2021–2026.
Inom den nuvarande fleråriga budgetramen finansieras den största delen av EU:s budget (cirka 45 %) med hjälp av de medel som medlemsländerna bidrar med i förhållande till sin bruttonationalinkomst. Andra källor är ett bidrag baserat på moms (cirka 10 %), ett bidrag baserat på tullar (cirka 10 %) och ett bidrag baserat på plastförpackningsavfall (cirka 3 %). Medel som lånats upp för att finansiera stöd till medlemsländerna som en del av NextGenerationEU utgör också en betydande andel av EU:s intäkter (cirka 18 %).
EU-medel betalas ut till stödmottagare antingen genom engångsutbetalningar/årliga delutbetalningar eller genom en rad utbetalningar inom ramen för fleråriga utgiftsprogram. De största andelarna av EU:s budget går för närvarande till följande områden:
- Naturresurser och miljö (cirka 34 %): här ingår EU:s klimatåtgärder och den gemensamma jordbrukspolitiken.
- Sammanhållning, resiliens och värden (cirka 30 %): här ingår investeringar i regional tillväxt och transporter.
- Inre marknaden, innovation och digitalisering (cirka 14 %): här ingår stöd till forskning och utveckling i olika sektorer och Horisont Europa-programmet.
- Grannskapet och omvärlden (cirka 10 %): kallas även Europa i världen och gäller främst EU:s yttre åtgärder och internationellt utvecklingssamarbete.
Varje år granskar vi EU:s årsredovisning och de underliggande intäkterna och kostnaderna. Vi bedömer om
- räkenskaperna är tillförlitliga,
- EU:s intäkter har tagits emot enligt reglerna,
- EU:s utbetalningar har gjorts enligt reglerna.
Vi gör ett särskilt uttalande om varje område: utan reservation, med reservation eller med avvikande mening. Det bör noteras att vi gör två separata uttalanden om kostnaderna: ett om den vanliga EU-budgeten och ett om faciliteten för återhämtning och resiliens, som är hörnstenen i EU:s återhämtningspaket NextGenerationEU.
Våra kontroller ligger till grund för revisionsförklaringen, som vi är skyldiga att avge till Europaparlamentet och rådet enligt artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Ett uttalande utan reservation innebär att uppgifterna i räkenskaperna ger en rättvisande bild och följer reglerna för finansiell rapportering och ekonomisk förvaltning. De underliggande transaktionerna är i alla väsentliga avseenden lagliga och korrekta.
Ett uttalande med reservation innebär att revisorerna inte kan göra ett uttalande utan reservation men att de problem som konstaterats avser specifika områden.
Ett uttalande med avvikande mening innebär att problemen är omfattande.
Denna siffra, som uttrycks i procent, är vår uppskattning av den andel medel som inte borde ha betalats ut från EU:s budget eftersom dessa medel inte har använts i enlighet med EU:s regler eller specifika nationella regler.
Exempel på typiska fel är utbetalningar till icke stödberättigade mottagare eller icke stödberättigande projekt eller utbetalningar för inköp av tjänster eller varor eller för investeringar där reglerna för offentlig upphandling inte har tillämpats korrekt.
Som revisionsbegrepp är det den nivå över vilken felen anses ha en betydande effekt. En väsentlig felnivå är en felnivå som sannolikt påverkar de beslut som de tilltänkta användarna av granskningsrapporten fattar. Både revisionsrätten och Europeiska kommissionen använder en väsentlighetsgräns på 2 %.
Nej. Det vore fel att säga det, eftersom det är stor skillnad på ”fel” och ”slöseri”.
Vid vår granskning av EU:s budgetutgifter kontrollerar vi om EU-medlen har använts i enlighet med reglerna, om kostnaderna har beräknats korrekt och om stödvillkoren var uppfyllda. Om minst ett av dessa krav inte är uppfyllt kallar vi det för ett fel. Detta är vad vår uppskattade felprocent återspeglar.
Även om felen gäller utbetalningar till projekt eller stödmottagare som inte har uppfyllt stödvillkoren (t.ex. fel när det gäller upphandlingsförfarandet) kan projekten eller stödmottagarna ändå ha gett avsedd nytta. Därmed kan man inte säga att pengarna har slösats bort.
Naturligtvis kan kostnader vara lagliga och korrekta men ändå innebära ett slöseri med pengar. Ett exempel som vi har redogjort för tidigare gällde hamninfrastruktur som byggts utan tillräcklig hänsyn till förväntade fraktvolymer.
I de flesta fall finns det inga tecken på det. Definitionen av bedrägeri är en medvetet vilseledande handling som en person begår för att uppnå en fördel. Det kan vara svårt att identifiera bedrägerier genom vanliga granskningsåtgärder, men i samband med vår granskning upptäcker vi varje år flera fall av misstänkta bedrägerier.
Revisionsrätten har inte till uppgift att utreda fall av misstänkta bedrägerier som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen, men vi bidrar till att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot EU:s budget genom att rapportera fall av misstänkta bedrägerier till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och/eller Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo).
Vår uppgift är att avge en revisionsförklaring om EU-räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Vi granskar EU:s budget och hur Europeiska kommissionen förvaltar den tillsammans med medlemsländerna. Revisionen är därmed inte utformad för att ta fram en felprocent för enskilda medlemsländer, eftersom det skulle kräva betydligt större resurser. Det är Europeiska kommissionen, som ansvarig institution för förvaltningen av EU-budgeten, som har till uppgift att lämna detaljerad information om varje medlemsland i sina årliga verksamhetsrapporter.
Men vi nämner vissa medlemsländer, stödmottagare och regioner i olika belysande exempel i årsrapporten. I rapporten finns också flera exempel från transaktionsgranskningen i olika länder på utgiftsområdena Sammanhållning och Naturresurser och när det gäller faciliteten för återhämtning och resiliens. Dessa exempel ger en indikation på hur många transaktioner som har granskats i varje medlemsland och hur många transaktioner som innehåller fel. Men dessa siffror ska inte tolkas som att de visar felnivån i ett visst medlemsland.
